JULIA

Här sitter jag mätt och belåten efter att min Mormor kom hit i eftermiddags med min färdiga balklänning och middag. Eftersom jag bor själv uppskattar jag verkligen när jag får besök eller slippa äta middag själv. Världens bästa Mormor. Tänkte ta tag i en restuppgift i foto nu och sen iväg och träna. Hörs.



Am I supposed by now just to let it go?
It's been dark and empty since I don't know
On my way downstairs I had to turn back home
I don't dare leaving the telephone, wait.

I pray the rain, the rain won't fall
Oh lord don't let it fall
Keep my friend safe from harm
I pray the wind, the wind will blow
Oh lord just let it blow
Blow him back into my arms

Your mother called me up, said your car was found
It was parked unlocked, but you weren't around
She was crying saying that there's still hope
I said, yeah for sure, lord, but I felt none

Tänkte snart gå och lägga mig, men kände att jag kunde skriva ett litet inlägg för ovanlighetens skull. Ikväll har jag tränat, kollat på partidebatten och gjort klar en uppgift som jag ska ha redovisning på imorgon. Om en månad ungefär tar jag studenten, sjukt. Vart tog tiden vägen? Känns som det var igår jag gick i ettan. Jag längtar, men ändå inte, kommer sakna MP09 så jävla mycket. Men samtidigt kommer det bli så otroligt skönt att inte behöva gå i skolan mer, inte behöva plugga mer. Att få all den här friheten som jag alltid har drömt om.

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå

Ingen kommer någonsin kunna ta din plats.

Borde nog sova. Fast jag orkar liksom inte. Tar vara på att vara vaken nu när huset inte är tomt. Annars brukar jag ligga i sängen vid den här tiden, då kan jag låtsas att några är i andra rummen, då är inte känslan av att vara själv lika påtaglig. Nästa vecka åker jag och min syster ner till Stockholm, det var längesen jag längtade så mycket bort från att vara hemma. Men just nu behöver jag det mer än någonsin. Jag vill ligga i min Mammas famn samtidigt som hon stryker mig över håret och säger att allting kommer bli bra. Pappa och Christian är hemma just nu och har varit det sen i fredags, jag mår så mycket bättre när dom är här. Dock åker Pappa imorgon, men inte Christian eftersom han har sportlov. Hade helt glömt bort att han hade det och blev lättad och glad när Pappa sa att han stannar enda till torsdag. Så den här veckan tänker jag skita ganska så mycket i jobbet och jag tänker inte bry mig om vad min chef kommer att säga. Lär väl skriva igen när lusten faller på, vilket blir lite såhär ibland! Hörs.

När Julia ringde mig trodde jag att det var ett jävla skämt. Det kunde inte vara sant det hon just hade sagt, det kunde bara inte vara så. Jag har inte riktigt förstått än att det är verklighet. Jag tror fortfarande att du ska komma gående och säga "Vilket jävla hallå det blev för att jag var borta några dagar, jag är ju hemma nu" och flina på det där sättet som bara du kan. Du var trygghet, värme och styrka. Nu är allt bara kallt. Jag orkar ingenting, det enda jag vill är att backa tiden och ändra ögonblicket där du försvann. Det är som att världen har stannat och jag förstår inte hur den kan fortsätta när du inte är här.

Att försöka få ner i ord hur det känns är så otroligt svårt. Jag är tom, ledsen och livrädd för att vara själv. Jag vill så jävla gärna vakna upp och inse att allt bara var en hemsk mardröm, att det ska vara som vanligt igen. Vem ska nu hålla om en och säga att det löser sig, att det blir bra? Nu kommer ingenting lösa sig, ingenting kommer bli bra, för du finns ju inte här Vincent. Vem ska nu bjuda in alla vänner till fest när du kommer hem från jobbet i stockholm? Vem ska nu bada med oss i önsjön och sucka och säga "Vafan är det där för fjant?" När vi tar fram hårinpackning. Vem ska nu vara överbskyddande mot oss tjejer och klaga på att det bara är idioter vi träffar? Jag vet så väl varför nu, för det fanns ju ingen som var lika bra som du.

Det är en bild i mitt huvud som aldrig tycks försvinna. Det var i somras när vi var hemma hos mig innan stråket. Jag som vanligt var seg och hade just duschat medans du och Linn var mer än redo på att börja förfesta. Linn satt i köket och blandade grogg medans du satt i fåtöljen med en öl i handen och kollade på tv. Sen satt ni båda i tvrummet och jag kommer ihåg hur glad jag var den här kvällen, så jävla peppad för stråket men också så jävla glad över er. Jag vill så gärna backa tillbaka till den här kvällen, och göra om den igen. Jag vill se dig sitta i min kökssoffa igen med öl i handen och skratta och vara glad. Jag kan inte förstå att du aldrig kommer göra det igen.

Inget kommer någonsin bli som det en gång var, vi behöver ju dig Vincent

Gör som Isabell och bloggar jag med. Var ju ett tag sen sist. Sitter på jobbet nu, det går ju...bra. Kollade resa till Kos idag också, ännu billigare nu! Så snart snart snart ska vi boka. Skulle vara så underbart att få åka tillbaka dit.

Slutar snart, då ska jag till gymmet, känns bra! Hörs.

Har ont i huvudet. Sofie är snäll och lagar mat. Har jobbat med mitt projektarbete idag, känns bra att ha lite mer koll nu. Imorgon ska jag träna sen ska jag jobba. Skön dag. Längtar lite faktiskt, har så roligt med Linnda och Isabell. Om fem dagar fyller jag 19, det längtar jag också till. Hörs.

Jag älskar när min familj är hemma. Min familj är den bästa i hela världen.

Har inte varit uppe såhär tidigt på länge. Nu ska jag åka till Linn i stan, hemligt uppdrag väntar. Fick precis klartecken av Linn, så nu kör vi. Wish us luck. Mohaha.